Ett snack med konstnären

Bakom varje idé, projekt och illustration finns alltid ett team av ambitiösa och skickliga kreatörer, art directors och projektledare. The Breathing Wall Project utgör inga undantag. Bring tog i samarbete med den norska kommunikationsbyrån Pol fram en kampanj i hållbarhetens tecken. Thorbjørn Ruud, art director på Pol och konstnären bakom muralmålningen, fick med fria händer i uppdrag att skapa en grönskande vägg inom temat ”Gröna och fossilfria städer”. Mycket tack vare Thorbjørn är Stockholm – om bara för en stund – just nu lite grönare och något renare. Vi kände därför att det var rimligt med en pratstund med honom, för att ta reda på mer om muralmålningen.

Berätta om konstverket. Vad är det vi ser?

– Idén bakom konstverket är inspirerad av fotosyntesen. Skogen använder energi från solljuset och de gröna bladen absorberar koldioxid från luften. Träden spelar en nyckelroll för att reglera klimatet, och genom fotosyntesen absorberar de koldioxid från atmosfären och lagrar kol.

När kreatörerna i Bring-teamet berättade för mig att de hade hittat en ekocertifierad CO2-absorberande färg, kändes det klockrent att vinkla konstverket i samma riktning. Min tolkning av fotosyntesen blev att illustrera en genomskärning av ett träd, så att man kan få en känsla av trädets maskineri. Så jag skapade en luftfabrik, där den lilla kaninen styr mekaniska fåglar som hämtar in smutsiga koldioxidmoln och drar in dem i trädet, där de bildar kol, som återförs till jorden. Kolet cirkulerar alltså ständigt i ett kretslopp där ingenting försvinner.

Vart hämtar du inspiration från?

– Det skiljer sig från jobb till jobb. Jag spenderar en hel del tid med att följa olika typer av visualiseringar på Behance.net och Instagram. Jag hämtar också inspiration från spelvärlden. Där hittar man så mycket lekfullhet kombinerat med "karaktär" och "konceptkonstverk". Mycket av inspirationen kommer även från att arbeta dagligen i en miljö med kreativa människor.

Hur ser den kreativa processen ut?

– Jag har arbetat som art director/creator på reklambyrå i nästan 25 år, så över hälften av mitt liv har bestått av att arbeta med olika idéprocesser. Det är den erfarenheten jag tar med mig i skapandeprocessen. Jag har alltid gillat idéer i gränslandet mellan realism och fiktion. Och när jag ritar gillar jag att ha en grundidé på plats, men jag vet aldrig riktigt hur resultatet kommer att bli i slutändan. Den förändras under vägen. Jag implementerar små idéer kontinuerligt i illustrationen under processen. Det är en organisk process för mig.

Vad är det man ska tänka på när man målar en stor fasadvägg? Finns det några knep, som är annorlunda mot att måla på mer traditionella sätt?

– Den största utmaningen är att förstora en illustration upp på en stor vägg och få det proportionerligt. För det här finns det olika tekniker man kan använda. De vanligaste metoderna är med projektor, stencil, Grid Transfer eller Pounce Method. Till den här muralmålningen har vi använt Pounce-metoden. Man ritar en kontur av illustrationen i 1:1 på stora ark och gör små perforerade hål längs linjerna. Sedan använder du kol eller krita på perforeringen så att den lämnar en linjeskiss av bilden när du tar bort arken igen. Då har du en perfekt utgångspunkt för att börja måla på den stora väggen.

Är det här den största muralmålningen du har varit med och målat?

– Jag har tyvärr inte varit med och utfört själva målningen. Vår samarbetspartner Handmademedia anställde skickliga graffitimålare för att skala upp min illustration. Självklart skulle jag gärna ha velat vara med för att se dem göra jobbet, men det är ju svårt nu under pandemin. Jag måste erkänna att det är en slags dröm som går i uppfyllelse, att ha mitt konstverk på en stor vägg. Jag växte upp i hjärtat av Groruddalen på 80-talet när graffitin kom till Norge. Jag var bara tio år och bodde ett stenkast från tunnelbanestationen Stovner, där jag för första gången i mitt liv såg graffiti målade på stora väggar. Blev helt golvad över hur coolt det var.